livet som var

..en suck, en tår och allt är förgången tid..

Lycka

Just nu, i denna stund, bland löv och i blåst är jag lycklig.

Min och min älsklings resa till Italien var verkligen en kick för livet. Tajmingen kunde inte ha varit bättre. Efter en tid av trötthet och nonexistent motivation har jag på något sätt hittat gnistan igen. Kombinationen sol-värme-berg-hav-älsklings sällskap är helt klart ett recept jag kan rekommendera. Det känns som om det var längesen jag så fullt kunde njuta av nuet och stunden som jag har gjort den gångna veckan. Allt från sköna bilturer till strandpromenader till ost- och vinkvällar till heta kvällsbad har alla varit stunder av total frid. Jag känner mig nyförälskad igen en gång, men i samme man. :)

Jag hoppas kunna hålla kvar känslan en stund till. Jag hoppas att jag ska kunna överföra känslan på vardagen här. Det är ju här jag är mest. I vardagen. Men jag har min älskade, han har mig, och vi har Gud. Det kan inte vara fel? :)

min önskan är att jag kunde

I was sure by now,God, that You would have reached down
and wiped our tears away,
stepped in and saved the day.
But once again, I say amen
and it's still raining
as the thunder rolls
I barely hear You whisper through the rain,
"I'm with you"
and as Your mercy falls
I raise my hands and praise
the God who gives and takes away.

And I'll praise you in this storm
and I will lift my hands
for You are who You are
no matter where I am
and every tear I've cried
You hold in your hand
You never left my side
and though my heart is torn
I will praise You in this storm

I remember when I stumbled in the wind
You heard my cry to You
and raised me up again
my strength is almost gone how can I carry on
if I can't find You
and as the thunder rolls
I barely hear You whisper through the rain
"I'm with you"
and as Your mercy falls
I raise my hands and praise
the God who gives and takes away

I lift my eyes onto the hills
where does my help come from?
My help comes from the Lord, the maker of heaven and earth
I lift my eyes onto the hills
where does my help come from?
My help comes from the Lord, the maker of heaven and earth

(casting crowns)

Trött

...är väldigt trött. Trötthet leder ofta in mig på lite fundersamma banor. Jag börjar fundera över livets okontrollerbara sidor och varför jag är som jag är och inte på något annat sätt. Det finns så mycket jag vill vara som jag inte är. Det finns så mycket jag önskar som jag inte är eller har.

Jag vill uppskatta allt som Gud välsignat mig med. Samtidigt vill jag inte nöja mig. Jag vill hitta kärnan av kärleken och förstå vad den innebär. Jag vill inte bara pricka in viktiga saker i min kalender som evenemang, jag vill att evenemangen ska kunna kallas meningsfulla bitar av min vardag.

Just nu i tröttsamhetens tecken vill jag känna energi, passion och kärlek. Jag vill förstå varför jag blev satt till att leva detta liv och inte bara känna en längtan att få veckan avklarad.

Inledning

Sommaren har varit bloggfri. Sommaren har varit bra. Inte den bästa, men bra. Jag har haft jobb som jag gillar, och som jag är otroligt tacksam för. Men jag har heller inte gjort mycket annat än jobbat. Jag har nog inte utnyttjat min sommar till max i något avseende, men som sagt, den har varit bra.

Nu är hösten här. Studierna har kommit igång och jobbet fortsätter ett par veckor till. Jag är inte helt nöjd över mitt val att jobba och studera parallellt en tid, men ibland måste man ju bara ta skeden i vacker hand och göra ens beslut till det bästa.

Jag har planerat mitt sista studieår på teologiska fakulteten. Det känns skönt, samtidigt som det känns vemodigt. Fem år går så jättefort. Min tid vid TF har också varit en av de bästa och viktigaste i mitt liv hittills. Jag har funnit de bästa av vänner och jag har hittat mannen i mitt liv under de här åren. Jag har delat hushåll med en god vän och jag har lärt mig att leva ensam. Jag har hittat nya sidor av mig själv och jag har fått erfara att Gud hela tiden funnits vid min sida. Jag har gjort många dåliga beslut, men alla har de lärt mig saker och det känns som om jag vet mer idag än för några år sedan. Det kan ju kännas som en självklarhet för många, men behöver heller inte vara så.

Jag försöker hitta uppskattning just idag. Jag vill försöka få tag i nuet. Jag försöker att inte förivra mig gällande det som ska komma. Jag försöker att inte ha förväntningar. Förväntningar gör en ofta ledsen. Förhoppningar jo, men inte förväntningar.

-Idag har jag tagit mig igenom 130 sidor patristik. Jeee!
-Jag har fått välkomna människor till gudstjänst i Domkyrkan idag.
-Jag får glädjas över att ha en god vän som inneboende.
-Jag får träffa vänner, läsa Bibeln och be.

Summering: bättre än bra dag!

//Syssi

Sommar och sol

Eftersom jag hör till den gamla skolan som gillar papper, penna och riktiga människomöten blir mitt cyberliv ganska fattigt. Idag känner jag ändå ett behov av att uttrycka lite tankar här.

Det som man nångång i tiden kallade för sommarlov har nu börjat. Nu för tiden heter det sommar och innebär att man inte längre träffar de människor man under de senaste 9 månaderna träffat varje dag. Det är lite ledsamt eftersom jag tycker väldigt mycket om de människorna. De allra flesta har flytt fältet och åkt till sina respektive hemorter för att jobba. Jag är kvar här i Åbo. Sommaren kom fortare än jag hade kunnat föreställa mig så trots att planeringen verkade fin, känns det nu tomt och ensamt. Jag väntar på att få börja jobba om ett par dagar.

Jag har en väldigt grisig lägenhet som bara längtar efter att bli städad, men de senaste dagarnas värmebölja har värmt upp mitt hem till den grad att man helst inte ska röra sig alls här inne. Diskberget, vars existens jag fullkomligen avskyr, ska i alla fall försvinna om en liten stund.

Jag har försökt sitta ute i solen idag. Jag är nu för tiden ganska dålig på det. Jag är bra på att busa på stranden och simma i havet, men inte på att endast och enbart sitta och göra ingenting. Lite nytta fick jag gjort ändå i form av lite graduläsning. Det är roligt! Jag ser väldigt mycket framemot att få börja skriva den sen. :)

Jag och Otto har haft en fin sista helg innan hans lägermaraton. Vi spenderade lördagen i gamla stan i Tallinn. Det var fint. Vi hade det riktigt bra tillsammans, trots förkylningar och trötthet. Det är nog bara han som kan hantera en "sjuktrött" jag. Söndagen spenderade vi bl.a. i Borgå. Prästvigning och allt! Det var säkert en fin stund för de nyblivna prästerna :)

Nej, nu:

"DISKberg! Jag kommer till din räddning!"

Förnöjd och förbryllad

Vi har med Otto varit i Österbotten i helgen. Vi har varit på en begravning och umgåtts med familjerna. På begravningar pratar man ju ofta om hur den döda personen varit som person. Ottos farmor var verkligen en alldeles underbar människa som tycks ha haft kärlek att ge till så många. Hur vill jag bli ihågkommen? Inte i meningen "ära och berömmelse", men i meningen "kärlek, mening, värde".

Mina två brorsdöttrar (varav den yngsta på bilden) är två av de bästa i världen! Den äldre på 1½ år lär sig prata mer och mer. Det är så fantastiskt. "Mamaja och Papaja" (=mamma och pappa) var kanske mina favoriter. Och sen tycker jag om hur hon kallar ALLA djur för "kiss". Och lika vackert som det är att tänka på käleken man fått av de äldre, lika vackert känns det att få älska de små. Input och output som en professor emeritus skulle säga. :)

Dagens glädjeämne är att Divina Comedia änligen har kommit ut. Och den är SÅ den bästa ever. Jag är stolt över mig själv och min redaktion att vi fått ihop en så bra tidning. Och till Divinan tillskriver jag begreppet förnöjd.

Begreppet förbryllad hör en annan diskussion till...

Vad borde förhållandet mellan dogmatik och kärlek i vardagen vara? Kan man helt glömma bort Bibeln, traditionen och den kyrka som så länge kallat sig den kristna kyrkan? Jag vill verkligen aldrig bli en person som bara sitter och säger vem som får vara kristen och vem som inte får det. Jag vill aldrig bli en människa som pratar mer om kristen dogmatik än vad jag idkar kärlek i min omgivning. Jag vill försöka se vad Jesus gjorde då Han gick på jorden. Jag vill försöka förstå vad det kristna livet handlar om och jag vill kunna förmedla det till människor som inte hittat det jag har hittat. Jag vill kunna ha en dogmatik som innebär just kärlek. Jag vill att det skall vara viktigt och relevant för mig själv och för andra. Jag vill kunna tro på Bibel och tradition och ändå få kalla mig kristen på 2009. Jag vill inte bli stämplad som en konservativ dammtuss för att jag tror på Bibeln, Jesu död och uppståndelse. Jag vill vara inkluderande, eftersom jag själv trots mina brister och mitt annorlundaskap vill bli inkluderad, men finns det en gräns för tolerans? Jesu död och uppståndelse är inte bara fraser och tomma ord för mig. Det är erfarenheten av dessa som fört mig till ett liv med Gud. Det kan ingen ta ifrån mig!

Jag har så många fler tankar i mitt huvud än vad jag hinner skriva ner. Antagligen skriver jag inte under allt detta flum imorgon. Ibland är det tungt att studera teologi. För det mesta är bra och roligt! :)